Profile
Blog
Photos
Videos
Klockan ringde vid 01:30 - dags att gå upp. Hämtningen för att bestiga Mount Batur var bestämd till mellan 02:00-02:30, det var en ganska trött familj som stod och väntade på gatan när till slut minibussen kom.
Efter lite mer än 1 timma stannade vi för lite kaffe och friterad banan, det var ganska kallt inne på det lilla stället och det flög fladdermöss där inne. Vi körde vidare efter en stund och kom fram till stället där träffade våra guider för vandringen.
Klockan var ca 04:00 när vi började gå. Första delen var på upptrampade stigar för att, när det blev lite brantare, övergå i en snirkligare led med höga kliv upp för berget som var stelnad lava. Det var massor med folk som gick upp för berget, det blev en långsam uppstigning mot toppen då det blev att man fick vänta på att det skulle röra på sig på ett par ställen. När vi väl kom upp till stället där vi skulle titta på soluppgången så var klockan strax innan 06:00. Vi hade kunnat fortsätta lite högre upp till men enligt guiderna var det mer molnigt högst upp så vi nöjde oss där vi var.
Det var ingen molnfri soluppgång men mellan varven svepte molnen och dimman bort så man fick se mer av den fina utsikten. Vi satt så att man såg ut över vulkansjön i det som var kratern efter det enorma utbrottet som hade varit för ca 29 000 år sedan. Vulkansjön, eller calderan som det heter, var 14x10 km så det var ingen liten sjö. Innan det utbrottet hade berget en höjd av ca 3500 meter över havet, efter var högsta toppen 1717 meter. Vulkanen hade även en mindre krater som har utbrott med jämna mellanrum. Tecken på att vulkanen fortfarande var aktiv såg man på de ställen där det kom fram het ånga ur marken.
Vi åt lite på den mat vi gått med oss när vi satt där och tittade - två skivor vitt bröd, ett ägg och en banan. Men en hel del av det havs till några ganska framfusiga apor som dök upp efter en stund.
Vid ca 07:30 började vi gå neråt igen, det kändes i låren att vi redan kämpat oss upp för det var om inte lika jobbigt ner som upp så var det nära. Det mest spännande som hände på vägen ner var att en guide visade en spindel han fångat, den var enormt stor. Emanuel vågade ta den på sin arm, ingen annan.
På vägen tillbaka till Ubud stannade vi vid ett kaffesmakningsställe, igen. Vi hade ingen större lust då dom flesta sov gott i bilen när den stannade där, vi kan också ärligt säga att vi inte visste att det var med på agendan och gärna hoppat över detta och åkt tillbaka istället. Men det var samma sorter i stort sätt som gången innan förutom ett te som var ganska gott - Pandamus te. Detta skulle förutom att det var gott vara bra mot sjukdomar så som anemi och andra onämnbara åkommor.
Vi kom tillbaka till hotellet vid 11-tiden. Nu är det en välbehövlig dusch som gäller - svett och damm ska bort, sedan blir det lite lunch innan det är dags för en middagslur.
- comments
Sara När jag och Lotta var där så fick vi se en otrolig vacker soluppgång! Är äntligen i Los Angeles nu!!
Isabella Härligt Sara! USA nästa gång för oss med enligt vissa :) !